På det senare forumet blev det en imponerande samling växter som olika personer varnade för och som en del betecknade som ogräs. Det var akleja, bergklint, digitalis, franskt kungsljus, gulsporre, knölklocka, krollilja, kungsljus, malvor, Moses brinnande buske, gul nunneört, gullris, hasselört, humle, jordärtskocka, jätteloka, orange jättevallmo, kardvädd, klematis ”Summer snow”, murgröna, murreva, gul mininäckros, expansiv näva, oregano (kungsmynta), ormöga, parksallat, perenn viol, primula, prästkrage, purpursporre, rosenplister, rumex med röda bladnerver, rysk martorn, scilla, sjögull, skogsviol, skånsk nunneört, slide (park eller jätte), stor blåklocka, såpnejlika, taggpimpinell, toppklocka, vallört, vitlysing, vårtörel, änganemon.
Huum… ungefär ett femtontal av dessa arter finns i odling i vår trädgård och vi tycker om de flesta av dem. Oregano är dock jobbig på så vis att fröna sprider sig lätt och grobarheten är hög så det dyker upp nya plantor även där den inte är önskad. Där har vi förresten nyckeln till vad man tycker är ett ogräs. Nationalencyklopedin skriver ” har benägenhet att uppträda där de inte är önskvärda och där de gör större skada än nytta. En viss art kan sålunda vara såväl kulturväxt som ogräs beroende på växtplatsen, t.ex. blåklint, som odlas som prydnadsväxt i många trädgårdar men också uppträder som åkerogräs. Utrotningshotade arter betraktas inte som ogräs.” Det sistnämnda är intressant. Förr betraktades exempelvis klätt och gräset råglosta som ogräs på åkermark.
I boken ”Åkerogräsen och deras bekämpning” från 1930 läser jag att klättens frön är mycket giftiga och att de kunde orsaka att fjäderfä till och med dog när de åt av fodersäd med klättfrön. Genom effektiv rensning av utsädet har klätt och råglosta praktiskt taget försvunnit i Sverige. Idag är båda arterna så sällsynta att de är rödlistade som starkt hotade och därmed hotade till sin existens i Sverige. I vissa allmogeåkrar har man därför medvetet sått ut klätt och råglosta. Det finns också ett nationellt ”Åtgärdsprogram för bevarande av hotade åkerogräs ” som tillkommit för att försöka bevara 28 rödlistade åkerogräs i Sverige där klätt och råglosta är två av dessa arter.
Vi har inte sått in någon gräsmatta närmast huset efter nybygget. Det verkade trist med gräsmatta på vår tomt, som till största delen är naturtomt och där vi hävdar rätt stora delar som en slåtteräng. När oönskade växter ska rensas bort närmast huset har jag därför som experiment sparat lågvuxna arter som krypnarv, majveronika och fältveronika. Tanken var att se om de kunde bli marktäckare mellan röda plattor av ölandskalksten. Det har lyckats mycket bra tycker jag. Alla tre arterna har fläckvis blivit marktäckande. När något annat gror i dessa fläckar har jag rensat bort det. Fältveronika är visserligen 1-årig art men den frösår sig rikligt så det blir snart många fler plantor. Krypnarv har oansenliga blommor, men veronikorna har många små blommor som tål en närmare granskning. Tittare man noga på blommorna av fältveronika ser man vilken fantastiskt fin färg dessa mästerverk har.
Har sett att en släkting till krypnarv säljs på plantskolor som marktäckare. Men varför köpa när man kan flytta plantor av krypnarv och andra ”ogräs” dit man vill ha dem?
