Patrick Ekwall: ”Jag kan i princip bara byta lampor”

Han växte upp med en ensamstående mor i ett miljonprogramsområde i Malmö. Nu öppnar Patrick Ekwall upp dörren till sitt fyravåningshus med pool och biorum. Att han skulle hamna här, det trodde han aldrig. 

– Jag är definitivt ett lägenhetsbarn, så jag var lite skeptisk till att ha hus. Men jag blev snabbt jätteförtjust, säger han när han fixat oss var sin kaffe och vi sitter vid hans stora, rustika köksbord. 

Huset har nyss fyllt hundra år, men som de flesta andra villor i den kändistäta Stockholmsförorten Bromma är det utbyggt åt olika håll och renoverat från topp till tå. Patrick själv är dock ingen hemmafixare, trots att det gått 13 år sedan han flyttade in.  

– Jag kan i princip bara byta lampor. Jag har hantverkare, trädgårdsmästare, poolkille och en målare som hjälper mig. Jag gör ingenting själv. Jag vill att det ska bli bra och ger mig inte in i sånt som jag inte är säker på att jag kommer att fixa. 

I yrkeslivet har han vågat desto mer. Efter att ha lämnat sportjournalistiken har han designat kläder och skor, föreläst och skrivit flera böcker. Förra året gav han ut sin första spänningsroman, boken Kattfisken som handlar om catfishing – romansbedrägerier på nätet – och nu har han skrivit kontrakt för två uppföljare. För tillfället är han inne i researchfasen på den första av dem, som utspelar sig i en miljö man kanske inte förknippar med Patrick Ekwall: ståuppkomik-branschen. 

– Jag fick en idé om att det skulle kunna hända hemska saker om man skämtar för mycket om vissa företeelser eller människor. I första boken var jag lite feg. Då handlade det om miljöer som jag hade koll på, nu måste jag researcha mer. 

Hur tänkte du när du skulle hitta din egen stil som författare? 

– Jag pratade med jättemånga författare och det visade sig att alla jobbar helt olika. Så det enda jag tänkte var att jag får välja min egen linje, odla min egen stil och tro på det jag själv vill göra. Jag var lite skeptisk till om jag skulle fixa hantverket, men recensionerna tyder på att folk gillar det.

Tiden av röj runt Stureplan verkar förbi, nu är det mest hemmakvällar med tioåriga dottern Tindra som gäller, och en och annan gala och teaterbesök. 

Patrick visar runt i huset. När vi passerar den välfyllda drinkvagnen säger han: 

– Det finns ett skäl till att jag har mycket sprit. Jag dricker nästan ingenting längre. 

Han lägger mer ved i brasan framför den stora, lila sammetssoffan. I fönstret står en kvinnobyst i guld och fotokonst pryder väggarna. 

– Jag brukar leta efter coola bilder, sen byter jag ut lite då och då.

På en byrå av spegelglas finns en bricka med olika herrparfymer och kristallprydda manschettknappar. 

Har du någon favorit-parfym? 

– Nej, jag byter ofta, men jag gillar den här som doftar läder, säger han och sprejar. 

”Man ska odla sin egen stil och tro på det man själv vill göra.”

Patrick Ekwall

Vi går ner i källaren för att kika på en av hans tre walk-in closets, där vi hittar kostymer och träningskläder. Att Patrick har alldeles för mycket kläder beskriver han som ”ett jätteproblem”.

– Jag måste bli bättre på att rensa ut och skänka bort. Det är viktigt att tänka hållbart och köpa bra kvalitet, då kan du alltid sälja det vidare. 

Han plockar fram en favoritkostym i alpacka som han formgivit själv, den är randig och har en svart blomma på kragen. En hyllvägg är fylld av fotbollsskor i olika färger. Patrick spelar så mycket som möjligt – både med tv-laget och laget Samp, med andra välbekanta ansikten som Olle Sarri, Özz Nûjen och David Fjäll. 

Att titta på sport är dock inget Patrick ägnar sig åt längre. 

– Jag är inte intresserad. Det låter skit, jag vet. Jag har varit jätteförälskad i journalistjobbet och alltid gillat sport, men jag har aldrig varit en nörd. Att titta på en engelsk ligamatch, det finns inte på kartan. 

En förvånande inställning från mannen som redan som 16-åring började som sportreporter på Kvällsposten och jobbade på TV4-sporten i 23 år. 

– Just nu tycker jag om att skriva böcker, och så är jag influencer. Det finns alldeles för många i min generation som inte tycker att det är något riktigt jobb. Men vi är ju företagare som alla andra. Jobb som jobb. 

Struntar du helt i vad andra tycker om dig? 

– Inte helt, men ganska ofta. Det är svårt att bli älskad av alla. Väldigt många i min genre är narcissister och vill ha mycket uppmärksamhet men bryter ihop när de får kritik. Jag brukar säga att det jobbigaste var när sociala medier kom. Innan dess kunde vi bara ana hur många idioter det finns, sen fick vi ett bevis på det. 

I boken En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon berättade Patrick öppenhjärtigt om den svåra tiden när hans fru gick bort i bröstcancer, för tre år sedan nu. Sedan dess har han engagerat sig som ambassadör i Bröstcancerförbundet, bl a genom att cykla Vättern runt i rosa lycra. 

Han har också haft turen att finna kärleken på nytt. Camilla är vd för en pr-byrå och de träffades genom gemensamma vänner. 

Hur har det varit för din dotter att du har träffat någon ny? 

– Hon älskar Camilla, de är supertajta. Camilla har två flickor som är nio och elva. Det har gett Tindra något bra i livet. Hade det inte funkat mellan dem så hade det aldrig blivit aktuellt. 

Camilla bor på Lidingö och har sina barn varannan vecka. De ses så ofta de hinner. 

– Nu är ju allting superbra. Vi tar det lugnt och tänker inte rycka upp barnen från skolan för att flytta ihop. 

Men det här måste ju vara ett trevligt område för barn att bo i? 

– Bromma är ju inte verkligheten direkt, jag försöker förklara för barnen att världen ser annorlunda ut. 

Läs också: Magnus Hedberg från Lyxfällan: ”Vi är inte klara med krisandet på ett tag”