Mormor var i många avseenden en förebild. Och i åtminstone ett fall har hon påverkat mitt liv på ett väldigt tydligt sätt: Hon la grunden för mitt matintresse. Mormor heter Esther, men kallades aldrig något annat än Dada. När samtliga gått till jobbet eller skolan gjorde hon entré i vårt lilla hem, fullastad med mat.
Hennes uppgift (ja, nästan livsuppgift) var att se till att när alla så småningom återvände skulle det finnas mat på bordet, god mat! Min bror och jag kom oftast först hem från plugget och kunde då följa mormor i hennes sista förberedelser inför middagen. För det mesta åt vi också lite tidigare än mamma och pappa som sällan åt före sju – och då höll vi i bästa fall på med våra läxor.
Mormor hade begränsade ekonomiska resurser, men gott om tid. Hon tillbringade praktiskt taget en hel dag med middagen och dess förberedelser. Inköp på torg och i saluhallar, förflyttning med buss hem till oss, förberedelser och så till sist själva tillagningen. Kycklingar plockades och sveddes över gaslågan – och jag kan fortfarande känna den underbara doften. Fiskar fileades, oxsvansar kapades i lagom stora portionsbitar, kåldolmar tillverkades med sirap och kärlek i ungefär lika stora proportioner.
Vi var mycket bortskämda, men förstod det inte riktigt då. Jo, mamma och pappa, förstås. Som särskilt berömde mormor om söndagarna när hela bandet åt tillsammans. Min favorit var slottsstek med en gräddsås lätt smaksatt med spadet från en burk Grebbestads hummeransjovis. Den gillade pappa också och höjde sitt glas med Vin Rouge d´Algerie och sa: ”Dada, nu har du överträffat dig själv!” Det fick mormor att nå än högre kulinariska höjder under den kommande veckan.
Förutom att mormor hade obegränsat med tid, fanns det några andra skillnader mot i dag? Jo, en väldigt tydlig. Hela köksaktiviteten, som jag berättat om här, försiggick just i ett kök. Och köket var ett relativt litet avgränsat rum där mormor kunde härja fritt.Jag tror att just i det ögonblick som jag iakttog mormor i köket grundlades den allmänna skepsis som jag sedan dess haft för öppna kök. En skepsis som jag delar med en stor del av det matälskande franska folket som döpt just öppna kök till cuisines américaines. För det är ju lätt att föreställa sig vilken soppa som kommer ut ur amerikanska kök.
Välkommen till månadens nummer av Vi i Villa, som har kök som tema. Här hittar ni de senaste trenderna och tendenserna. När vi planerade alltihopa viskade redaktionschefen Camilla i mitt öra att hon kände på sig att trenden med öppna kök höll på att mattas av. Hon har oftast rätt, och jag tycker att det låter bra.
Jag är gärna med och upplever ett riktigt kök en gång till i mitt liv. Men mormor – det får man nog vara själv.
Björn Vingård, chefredaktör
Vill du läsa fler artiklar som den här?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!
