Visst blommar det i skuggan

Många är ganska okända perenner, andra känner vi igen väl. Här presenterar vi tio av trädgårdens bästa skuggväxter.

Med rätt växter kan trädgårdens skuggigare delar bli de vackraste, och ofta är det de vackraste trädgårdsväxterna som trivs i skuggan. Låt alltså skuggande träd och buskar stå kvar och ge karaktär åt trädgården. Utnyttja i stället träden som tak och plantera lundväxter eller woodlandväxter i skuggan under dem, sådana växter som helst vill växa i skydd av träd och buskar.

Blommor som trivs i skugga

Många skuggväxter kan användas just för sina vackra blads skull. Utmärkta bladväxter, som ger lugn och harmoni, är släktet funkia (Hosta). Låt dem växa i stora bestånd och utnyttja att de kan ha olika struktur och färg på bladen. Även ormbunkar är vackra distinkta skuggväxter, som ger en känsla av frodig grönska.

På våren kan man låta sippor, men också vårlökar, komma upp i mattor. Vårlökar behöver visserligen sol och det får de även i en skuggig trädgård. På våren när de blommar står nämligen de flesta träd och buskar avlövade och solen kan nå ner.

Läs mer: Digitala trädgårdstrender

Marktäckare istället för gräs

Något som har svårt att trivas i skuggan är gräsmattan. Ofta gynnas mossan i stället, eftersom det klena gräset inte klarar av att konkurrera med mossa. Gräsmatta är ju en form av marktäckare. Då gäller det att hitta ett skuggalternativ. Plantera istället marktäckande växter med ett vackert bladverk. De breder ut sig snabbt. På så sätt skuggar de jorden och då har ogräset svårt att hävda sig. Bra marktäckare är myskmadra (Galium odoratum), skugg-gröna (Pachysandra terminalis), rosenplister (Lamium maculatum), hasselört (Asarum europaeum) och jättedaggkåpa (Alchemilla mollis).

Men för att få en blommande skuggträdgård också på sommaren ska man välja växter som föredrar skuggan framför solen. Här är tio perenner för den skuggiga trädgården:

Makalös under sin blomning, men även vacker hela vintertid då den behåller bladen. Rododendron trivs bra i skugga eller halvskugga. På bilden är det en storbölommig rododendronhybrid.

Krollilja, Lilium martagon

En lättodlad lilja som inte ställer några större krav på tillvaron. Helst vill den dock ha en något kalkhaltig jord om den får välja. Just genom att den är så anspråkslös förvildar den sig gärna och kan dyka upp både här och där i trädgården. Den självsår sig med frön. Det är en gammal torparväxt som gärna dröjer sig kvar länge vid ödetorp. Vanligast är krolliljan med rosa blommor, men en riktig skönhet är den med vita blommor. Blommar i juli med bakåtböjda kalkblad. Plantan blir ca metern hög och kan, där den trivs, bli upp emot en och en halv meter hög. Ursprungligen kommer den från södra Europa. Det är en av våra härdigaste liljor och den kan odlas i hela landet. Lökar planteras på våren.Blommar i juli.

Läs mer: 13 vackra marktäckare

Treblad, Trillium sp.

En av de vackraste av skuggväxterna – en riktig juvel. Den blommar på våren, i april till juni. Det finns flera arter av Trillium i odling, som ursprungligen kommer ifrån Nordamerika. Vanligast är T. grandiflorum. Från den knölformade jordstammen reser sig bladen, som ofta sitter tre i en krans. I toppen av blomstjälken sitter en enda blomma. Den består av tre stycken kronblad som omgärdas av tre lite mindre foderblad. Så det är inte så konstigt att växten heter treblad. Växtplatsen bör vara både skuggig och lagom fuktig, utan att för den skull vara blöt. Jorden bör också helst vara humusrik. Med tiden bildar växten klungor, som blir allt större i omfång. Vill helst stå orörd i många år för att urvecklas som bäst.

Bägarlönn, Glaucidium palmatum

En riktig läckerhet bland skuggväxterna, som är en släkting till sipporna. Den tar god tid på sig att växa i omfång, men med tiden kan den bli ganska omfångsrik där den trivs. Plantan blir ca 50 cm hög. Bladen är lönnlika och har en mild friskt ljusgrön färg. Ur bladverket tittar vallmoliknande violetta blommor fram. Bägarlönnen finns också med vita blommor. Trivs i en fuktighetshållande humusrik jord som är torvrik och har aningen lågt pH-värde. Kallas också lunddocka. Ursprungligen kommer den ifrån Japan.

Brunnäva, Geranium phaeum

Brunnävan är lite av en doldis med sina purpurbruna, nästan svarta blommor. Planteras den tillsammans med växter med limefärgade blad blir den mycket raffinerad. Trivs bäst i skuggiga och fuktiga jordar, men klarar även torra lägen i skugga. Har man en får man oftast flera. Den frösår sig gärna där den trivs. Kommer ursprungligen från Syd- och Centraleuropas bergstrakter. Den blir ganska högväxt, runt 60 cm, men kan även bli högre. Trots sitt skira utseende är den som de flesta nävor en ganska tålig växt, som klarar de flesta jordar. Nävor passar in på den naturnära tomten och som underplantering under träd och buskar.

Revsuga, Ajuga reptans

Med tiden brer den ut sig i täta mattor, utan att för den skull ta för sig för mycket. Den sprider sig med hjälp av utlöpare. Hamnar den fel är det lätt att ta upp plantorna. Bladen är ovala, hos den ursprungliga växten mörkgröna. Det finns också en sort med mörkt purpurfärgade blad, ?Atropurpurea?, men också en med brokiga blad, ?Variegata?. Blommar i juni. Från den mörka mattan av blad reser sig blå blomställningar som axlika spiror. Bäst trivs revsugan i en humusrik fuktighetshållande jord, men den brukar inte vara så kinkig och klarar de flesta jordar. Den är mycket lättodlad och tacksam och dessutom är den vacker som bottenplantering i blomlådor och urnor. Så ha ett ställe med revsuga, där du kan plocka plantor när det är dags att göra urnor och blomlådor fina.

Lungört, Pulmonaria officinalis Sissinghurst White och Pulmonaria angustifolia Azurea.

Trots att namnet är föga insmickrande är själva växten en desto trevligare bekantskap. Den bildar med tiden en matta med mer eller mindre brett lansettformade blad. Hos vissa arter är bladen dessutom som beströdda med silverfärgade prickar eller fläckar. Det är en av anledningarna till att den har fått sitt namn. Bladen liknas vid lungor, men växten har också använts som botemedel för lungsjukdomar. Som många andra skuggväxter föredrar lungörten en humusrik och fuktighetshållande jord, även om andra jordar går bra. Om plantorna börjar bli gamla och ser ut att tappa sugen är det bara att gräva upp och dela dem, så får de ny vitalitet. Sorten ?Azurea? har särskilt läckert gentianablå blommor. Den vitblommande ?Sissinghurst White? får lite bredare blad, översållade med vita fläckar. Den kan man odla bara för de vackra bladens skull. Blommar april – maj.

Läs mer: Så tar du hand om dina pelargoner

Plymspirea, Aruncus dioicus

En storvuxen och magnifik gammaldags perenn, som blir 120-180 cm hög. Var vanligare förr. En utmärkt solitär, men passar också i den skuggiga rabatten. Den blommar i juni-juli med gräddvita plymlika blommor. Växten är tvåkönad, som det vetenskapliga namnet dioicus betyder. Honplantorna blommar med lite mindre men mer kompakta plymer. Trots att växten är så storvuxen så är stjälkarna så styva att den håller sig upprest utan att behöva bindas upp. Jorden bör vara fuktighetshållande och någorlunda lätt. För att få så välväxta exemplar som möjligt bör man låta plymspirean stå kvar på samma ställe i många år. Delning eller omplantering gillar den inte. Skär gärna av blomställningarna efter blomning. Den blommar i juni – juli.

Ormrot, Bistorta affinis

En mattbildande växt med ganska smalt lansettformade blad. Bladen är friskt mörkgröna och sitter som i rosetter. Blommar i juli till september med upprätta ca 20 cm höga blomstänglar med täta ax i toppen. Till en början är axen vita till rosa, för att ju mer de små blommorna slår ut övergå till en mer mörkrosa färgton. Helst bör den växa på humusrik och fuktighetshållande mark, men det är en tacksam växt som brukar klara de flesta jordar. Den passar som marktäckare, men också i stenpartiet eller i rabattens framkant. Utmärkt i slänter. Kommer ursprungligen från Himalaya. Blommar i juli – september.

Kaukasisk förgätmigej, Brunnera macrophylla

Blomningen påminner mycket om förgätmigejens, men plantan har mycket större blad. Macrophylla betyder just storbladig. Bladen är hjärtformade och kan bli upp till 15 cm i diameter. Över bladverket reser sig de förgätmigejblå blommorna i glesa blomställningar. Bladverket gör att växten är dekorativ också när den blommat över. Jorden bör var humusrik och fuktighetshållande. Brukar dock klara de flesta jordar som inte är allt för torra. Precis som det svenska namnet antyder så kommer växten ursprungligen från Kaukasus.

Gillenia, Gillenia trifoliata

En nordamerikansk perenn med ett skirt och luftigt utseende. Växten blir ca 80 cm hög och är rikt förgrenad med rödfärgade stjälkar. Med tiden kan den bli ganska yvig. På stjälkarna sitter lansettformade eller äggformade blad som är tredelade. De små blommorna ser nästan ut som om de svävar fritt över plantan. Trivs bäst på humusrika och lätt fuktiga jordar som är väldränerade. Låt den gärna stå på samma ställe en längre tid, eftersom den tar lite tid på sig innan den etablerar sig. Om man vill dela växten för att få fler plantor är bästa tiden vår eller höst. Kallas ibland också trebladsspira. Blommar i juli – augusti.