Hemma hos Morgan Alling: ”Det ska vara barnens hus”

Familjen Alling bodde trångt i en lägenhet i Stockholms innerstad och drömde länge om ett hus där de kunde ta med kaffet ut på altanen. De sprang runt på visningar, men hittade inget de ville ha.

– Vi sökte egentligen bara funktion, hellre än att det skulle vara snyggt, stort och lyxigt. Det blir otroligt mycket prylar och kläder när man har fyra barn, förklarar Morgan Alling.

Så en dag när Morgan var på jobbet skicka­­de frun Anna-Maria en bild på en tomt, fylld av skog, fruktträd och en fallfärdig stuga.

– Jag tyckte det såg ut som i Lappland. Ska vi bo så långt ut? tänkte jag. Men så åkte vi hit och blev helt kära i tomten, säger Morgan.

Ett år senare stod deras vita trevåningsvilla i natursköna Nacka klar. En husresa som Morgan beskriver som smidig tack vare hustillverkaren Anebyhus arkitekt, som var bra på att lyssna in deras behov.

Ett av favoritrummen är ”vinterträdgården”, matsalen med stora spröjsade glaspartier som kan öppnas ut mot altanen, vilket ger hela entrévåningen ett stort ljusinsläpp. Anna-Maria, som älskar att odla, fyller det med massor av sådder om våren. I trädgården har Morgan byggt ett inhägnat område med odlingslådor åt henne – det kryllar nämligen av rådjur. Och paret drömmer om växthus.

– Men med inflationen och priserna som är har vi satt allting på paus. Pool, solceller, garage och växthus, vi har ju många drömmar här, men nu fokuserar vi på att beta av bolånet.

Fyrbarnsfamiljen Alling drömde om dubbla disk- och tvättmaskiner.

De senaste åren har varit turbulenta för familjen. Några år efter deras tvillingförlossning brakade pandemin lös, vilket innebar att jobben tvärt tog slut – och så kom husbygget på det.

– När vi hade bott här i några månader började Anna-Maria få konstiga känningar i kroppen. Det visade sig att hon hade en hjärntumör. Som tur är har det gått fantastiskt bra, även om hon kan bli lite hjärntrött ibland. Men vi är lite mentalt stukade efter det, säger Morgan.

Ett porträtt av Kristina Lugn hänger på en av alla blå väggar.

Att barnen skulle trivas i villan var viktigt för Morgan, som själv haft en otrygg uppväxt. Därför involverade de barnen redan på planeringsstadiet. Alla har fått vara med och designa sina egna rum – som Love med sitt legorum och konstnärlige Wilhelm, som har ett staffli.

– Det ska vara barnens hus. Alla mina barns vänner ska kunna ha en fristad här. I källaren har vi ett biorum med ett kylskåp fullt med dricka och grejer som de kan gå och hämta. Det var någonting jag drömde om när jag var liten.

Har det blivit så sedan?

– Nej, för dagens ungdomar umgås ju inte. De sitter hemma med sina Iphones och kollar på Tiktok i stället, och pratar med varandra digitalt. Tvillingarna är mycket bättre på det, de har kompisar här hela tiden.

I rollen som Harold Zidler får Morgan Alling visa flera sidor.

Morgan skrev boken Kriget är slut för tio år sedan, där han berättade om sin barndom präglad av bristande omsorg och flera fosterhemsplaceringar. Nu är han aktuell med en uppföljare.

– Den handlar om vad som hände sen, med killen som hade det där bagaget. Som fått låg självkänsla som barn och sen når all framgång – man är lyckad men känner sig ändå misslyckad. Det gör att man inte kan lita på någon. Man litar inte på kärleken. Man vet att man kommer att bli sviken, och blir man inte sviken ser man till att bli det.

Commedia dell’arte-masken är ett minne från teaterhögskolan.

Genom åren har vi oftast sett Morgan i klämkäcka roller, bland annat som Sunes pappa, men nu har han fått en roll där han kan visa lite mer svärta: som nattklubbsägaren Harold Zidler i musikalen Moulin Rouge på Chinateatern. Scenen har byggts om för att se ut som i Paris 1899 och fylls med en stor ensemble i nysydda kostymer – teaterns största satsning någonsin.

– Det är en musikal full av starka känslor, då den handlar om svek, lögner, kärlek och död. Jag gör Harold Zidler till en riktig entertainer som trollar, sjunger och pratar mycket med publiken, men blir riktigt cynisk och elak när dramat drar i gång. Publiken ska älska och jubla åt mig, för att i nästa sekund säga fy fan, din svikare!

Morgans fru Anna-Maria fyller hemmet med växter.

Tidigare i livet har Morgan haft svårt att ta emot beröm, då han brottats med sin självbild.

Kan du känna kärlek till dig själv i dag?

– Nej, men jag accepterar mig själv för den jag är. Jag tycker att det finns något förhärligande i det här med att älska sig själv, liksom med förlåtelse. Det är många som säger ”Det är så stort att du har kunnat förlåta”, men jag har aldrig förlåtit. Jag bär fortfarande på en sorg och en ilska, men det är länge sen allt det där hände nu. Ibland spelas allt upp som en film i huvudet, men då byter jag kanal.

Läs också: Rickard Söderberg: ”Jag vill sitta i ett moln av väldoft”

Att Anna-Maria stått kvar under åren har betytt mycket, och paret är månt om att vårda relationen. De jobbar ihop, men schemalägger ledigheten först, och sedan fyller de på med jobb, och en lunchdejt här och där. Tiden tillsammans är viktig, men också att ge varandra utrymme.

– Som när Anna-Maria tar över hela hemmet med att förodla. Även om jag inte tycker att det är så snyggt med alla olika knölar som ligger i plastpåsar så älskar ju hon det. Då får det vara så.

Efter ett yogapass i källaren kommer hon upp och grejar i köket.

Vad gör ni tillsammans som är mysigt?

– Vi gör mycket med familjen, säger Morgan. Kollar på serier ihop, går på fotbollsträning. Hämtar och lämnar på förskola. Bara den där stunden i bilen tillsammans, den är mysig.

– Vardagen är livets guld, inflikar Anna-Maria.

– Ja, man kan fastna i att man bara lever för helgen eller resor, men det är ju mest vardag i livet. Jag har hellre halvmysigt hela tiden än tänker att det måste bli supermysigt på fredagen, när man varit så sockerhög att man till slut somnar framför tv:n, säger Morgan.

Läs också: Maria Lundqvist: ”Jag bor i en sorts idyll”